Nu är vi två

Imorse kom hon. Polly. Henne ska vi passa i några dagar medan hennes familj åker iväg på lite höstlov.

Polly är bara sex månader så jag räknar med att få lära henne ett och annat. Trappan var steg ett och den fixar hon utan problem nu. Både uppför och nerför. Sen har jag lärt henne att inte ta min boll och att jag har första tjing på lillmattes knä. I och för sig har jag fått lära mig ett och annat också. Som att inte komma nära Pollys mat (att en sån liten kan morra så…) och att jag måste skynda mig att äta upp min mat och mitt godis för hon är rackarns snabb…

Mellan allt jag lär henne (och hon mig) leker vi och det går rätt bra. Husse och matte tycker i alla fall det och skrattar rätt mycket åt oss. Tydligen ser det kul ut.

Sen är det ju så att hon är rätt liten och behöver sova lite mer än jag så mitt i leken kan hon lägga sig ner och sova en stund. Då passar jag på att vila ögonlocken en stund jag också. Det gäller ju att ha mycket energi till nästa busstund…

Hoppas bara att hon slutar tugga på mina öron snart. Vad ska det vara bra för liksom?

Hösten blev lite varm igen

Det har varit lite kallt de senaste gångerna vi varit på promenad men idag var det varmare igen. Rufus var också med och vi passade på att bada, leka och busa. Idag var han inte heller så ”på” som han är ibland (för att han tycker om mig så mycket) så vi hade riktigt riktigt superkul. Visst kan man se det på bilderna som matte tog.

Jag hade en del att göra

I helgen var husse och matte ute med båten en sista gång och då fick jag också följa med. Förutom att ha det bra passade de på att ta ner seglen på båten och då hjälpte jag såklart till.

Visst är jag duktig?

Lite trött blev man och då är det skönt att vila en liten stund.

Kanske var det så att jag var lite trött efter att ha sprungit på klipporna och bland all ljung också. Jag gillar verkligen att göra det och blir så glad när jag får det. Husse påstår dessutom att ju mer jag springer på klippor desto mer sällan behöver jag klippa klorna. Hade jag fått som jag hade velat hade jag nog sprungit på klippor varje dag.


Nu dröjer det till våren innan vi kommer ut med båten igen. Sorgligt men sant. För att vara ute med båten är något som jag tokgillar!

Bus med Benji och Lady

In i bilen och iväg. Någonstans skulle vi visst och ganska snart kände jag igen mig. Vi skulle till en strand i närheten och det bästa av allt var att två kompisar redan var där och väntade på mig. Nu var det ganska länge sedan jag träffade dem senast men vi började leka direkt. Det blev lite bad och massa bus. Tyvärr visade sig Benji (han som är svart) vara lite vassare på att simma än jag så det var allt som oftast han som kom fram till pinnarna i vattnet först. Det brukar ju vara jag som gör det så jag får nog träna lite till. Nästa gång SKA jag vara först. Lady simmade inte riktigt lika mycket men vi hade kul ändå. Vi sprang och sprang och sprang. Sådär som bara vi Welshar kan. Liksom skuttande. Roligt hade vi!

Snygg och snäll är han Benji

Lady och jag. Vi är liksom tvärtom i färger

Rackarns snabb var han

Lady

 

När vi hade lekt färdigt var det mörkt

Några kvällar den här veckan har Rufus och jag lekt och precis som vanligt öser vi på för fullt. Igår var vi hemma hos honom och medan matte, husse och lillmatte drack av sitt kaffe för att hålla sig varma rusade jag och Rufus runt för fulla muggar. Han hade en boll som vi kappades om och han ville inte gärna bli av med den. Listig som jag är vet jag att han släpper den efter en stund och då passar jag på. Snabb som en vessla är jag när jag knycker den av honom, ibland mitt under nosen på honom… och sen följer en stund när han försöker hinna ikapp mig. Jag hörde flera ”akta…” och ”åhh….” och ”se upp för…” från altanen medan vi höll på och vi klarade oss nästan från att krocka med den stora stenen eller tumla in i staketet. Men bara nästan. Händer det så händer det liksom. Då är det bara att resa på sig, skaka av sig och springa vidare.

Matte suckar lite. Inte över att vi leker så vilt utan mer över att ljuset är så dåligt på kvällarna nu. De är visst lite svårare att fotografera då och framförallt då motiv som rör sig – och det gör ju vi – hela tiden.

Efter lekstunden åkte vi hem och jag blev duschad men sen fick jag mat och det förstod till och med att jag ville ha mer mat än jag brukar få även om jag fick torrfoder. Fast jag åt nästan upp allt av det också. Jag blir ju tokhungrig av att leka med brorsan.