Sintras äventyr


Lämna en kommentar

Där jag känner igen mig

Jag gillar när vi åker iväg för att gå en lite längre promenad och ibland tom åker färja dit vi ska. Igår åkte vi till Dyrön och där har jag varit förut så jag drog lite extra i kopplet när vi gick av båten. Bort förbi sjöbodarna och bort förbi badplatsen. Sen fick jag springa lös… Och jag sprang och sprang och sprang och hade jätteroligt. Emellanåt var det lite halt. Ja, ok då. Jättehalt. Matte var lite orolig ibland men det fixade jag. Lätt som en plätt….

20130224-201431.jpg

20130224-201454.jpg

20130224-201513.jpg

20130224-201724.jpg

20130224-201800.jpg

20130224-201835.jpg

20130224-201900.jpg

Annonser


Lämna en kommentar

Mamma och jag

I lördags åkte husse och matte med mig till Lysekil. Vi skulle hälsa på min mamma Jess. Ja, Barbro och Thomas också förstås. Det blev promenad och efter en stund fick vi springa lösa. Nu vet jag vem jag har fått det där med pinnar från. Mamma är lika tokglad i pinnar som jag 🙂

20130212-114852.jpg
Mamma verkade ha jätteroligt och passade även på att ge mig lite tips om livet i största allmänhet.

20130212-115108.jpg
Mest sprang vi förstås. Och som vanligt ler jag från öra till öra när jag får föra det. Det är tur att matte alltid kommer på efterkälken när hon ska fotografera så att jag kan springa och hämta henne.

20130212-115226.jpg
Varje gång vi ses får jag höra att mamma och jag är lika. Ruskigt lika till och med. Kanske att jag faktiskt håller med när jag får se den här bilden…

20130212-115347.jpg
Lite lika är vi nog.


Lämna en kommentar

De ser mig inte ändå

Photo 2013-02-03 13 34 19Husse och matte har fullt upp med att stöka till. Det är massa stora vita fyrkantiga saker i köket som bärs runt, flyttas, lyfts och skruvas med. Dessutom bär de i nya stora saker som ska in där allt de flyttar bort har varit. Jag fattar ingenting.

När husse sedan började låta med en maskin passade jag på att smita in i husse och mattes sovrum. För säkerhetsskull hoppade jag upp på sängen där jag inte får vara. De var ju fullt upptagna med sitt…

Visst pryder jag min plats?

Borde det egentligen inte vara så att jag skulle få vara där jämt…?