Sintras äventyr


Lämna en kommentar

Jag kan flyga

De skrattar åt mig ibland och nu när matte tömde kameraminnet skrattade hon jättemycket. Inget elakt skratt utan ett sånt där skratt som låter roligt och glatt. Jag hade visst lyckats bli bra på bild igen.

Så här är det. Jag har en frisbee som jag har haft ett tag och jag bara älskar den. Rufus och jag brukar kampas om den och jag älskar att fånga den i luften när någon kastar den. Jag älskar den så mycket att de inte ens behöver kasta den innan jag fångar den. Allra roligast är att smyga upp bakom dem och ta den ifrån dem innan de har kastat den *fniss*

Tyvärr börjar den gå sönder lite överallt. Det är inte bara mitt fel utan även husse och mattes. De har nämligen glömt kvar den på gräsmattan och så har Grasse (vår gräsklippare) tuggat på den. Han verkar också gilla den.

Igår fick jag en ny! Precis likadan och jag är så glad så glad. Till och med så glad att jag nästan har lärt mig flyga.

Lillmattes kompis kom förbi med sin hund Moa och då kom köttbullarna fram. Jag flyger gärna lite även för köttbullar …

Nu hoppas jag att husse och matte kan hitta en ny boll till mig. Favvobollen är nästan slut och den piper nästan inget alls längre. Bara typ pyser ”pfft, piiift, fff”

Annonser


Lämna en kommentar

Jag leker vidare

Tänk vilket behagligt liv jag lever. Jag jämför ju lite med lillmattes liv då. Hon behöver städa, hänga tvätt, dammsuga och tömma diskmaskinen. I och för sig hämtar jag tvätt (knycker strumpor)och släpper en och annan leksak i min lekkorg (mest på slump säger matte) men annars leker, äter och sover jag mest. Hur bra som helst. Maten serveras till och med färsk numera. Jag slipper alltså torrfoder som jag ändå inte åt.

Det var husse som tyckte att jag blivit alldeles för mager och det är klart. Bara nästan 16 kg var lite väl lite tyckte nog jag med. Nu äter jag för det mesta och till och med så mycket att det tydligen ska minskas ner lite. De säger att jag blivit alldeles lagom nu.

Mest leker jag fortfarande med Rufus och ofta då när våra mattar springer. Än får vi inte springa med dem. Det var något om att vi inte riktigt springer som vi (läs – de vill) ska. Hm. En kulig stund brukar vi ändå få tillsammans.

Kom igen då Rufus!

Kom igen då Rufus!

Jag vet att bollen ligger här. Ser du den Rufus?

Du vet att det är jag som bestämmer? Eller hur Rufus?


Lämna en kommentar

Bäst att jag hör av mig när jag är passad hos Barbro

Hej Matte här är jättebra men katten är för tråkig, den vägrar att springa. Vet inte vad som hänt men kattluckan har krymt, väldigt konstigt… min gammla matte har precis lika dan mat som vi har hemma jättebra för man blir hungrig av att leka med mormor. Sintra


Lämna en kommentar

Åh vad jag gillar honom

Vi har alltid så roligt när vi ses, Rufus och jag. Vi leker och vi springer och vi busar och våra mattar och hussar tittar på oss med fåniga leenden. De verkar också tycka att det är roligt att vi har roligt. Nu senast fick Rufus vara hos mig medan hans matte åkte och hämtade hans lillhusse och då var vi ute och lekte i trädgården jättelänge. Vi sprang och vi busade och vi kramades lite.

Åh vad jag gillar honom.

Detta bildspel kräver JavaScript.